Språket i Skönvik

I denna skrift har jag undvikit att använda sådana ord-, som skulle fordra särskild förklaring för att bli begripliga.

Då jag nu skall skriva något om språket i Skönvik avser jag inte att behandla ämnet särskilt grundligt. Detta anser jag vara en uppgift för språkforskare. Jag ämnar endast att göra en förteckning över sådana ord och uttryck, som jag själv hörde och använde i min barndom och ungdom; och nöjaktigt förklara deras betydelse.

Språket i Skönvik bygger inte på särskilt gamla traditioner. På platsen bodde inte många förrän i början av 1800-talet, då glasbruket byggdes. Då, och särskilt senare, då sågverket anlades, inflyttade många från olika delar av vårt land, de flesta från Ångermanland, Västerbotten, Jämtland, Hälsingland, Värmland, Dalarne och Småland. Ja, även från Finland. Dessa förde nog med sig egna provinsialismer, varav dock de mest utpräglade aldrig blev allmän egendom. Sålunda hörde jag aldrig någon annan än en västerbottning kalla en tupp för kånka eller som uttalade två och tvål som två och tvål. Jag hörde inte heller någon annan än min mamma kalla yttersta biten av en brödlimpa för kåt, något som hon säkerligen hade med sig från sin västgötska hembygd. Sådana enstaka ord tar jag inte upp, utan endast mer allmänt förekommande. Språket i Skönvik hade nog sitt ursprung i den närmaste bygden, i Sköns och Timrå kommuner. Och här följer min ordlista:

 

Aga, ligga på aga, sova oroligt för att kunna vakna på viss tid Årder, al

Balla, testikelpung hos djur

Behändig, näpen, nätt och rar

Bläkta fläkta, ha brått

Bobbrikoff, knöl, fähund. Benämningen tagen efter namnet på den ryske               generalguvenören i Finland

Bresa, stå eller sitta med benen utbredda Bröt, oordnad hög, t.ex. timmerbröt

Bula, liten böld

Bullskiva, en skiva mjukt bröd, oftast rågbröd

Divla, diskutera, munhuggas

Ekan, el, lok, som drog virkesvagnarna på högbanan i brädgården,

          från sågen och hyvleriet

Fasligt, förskräckligt, otäckt:

Fjälla, fästmö, kvinnligt sällskap, även flicka

Fegljus, ljus som brinner där någon skall dö

                 Flåsa, brinna med flammande låga
Fli, gno på, även städa upp

Flister, mjäll i håret

Frässe, gammal katthanne, kattgubbe

Frö, förfrysa en kroppsdel, vanligen händer eller fötter, t.ex. han frödde händerna, hon har frött fötterna

Getöga, kasta ett getöga, titta i smyg och frågande på någon

Gneka, gnissla, knarra. Träd som rör sig mot varandra kan sägas gneka, även en dålig fiolspelare

Gräv, hacka för upptagning av potatis, även kallat pärgräv

Gång, att stå i gången, undergå konfirmationsförhör i kyrkans mittgång

Går, slem, snor

Gå ut på, med betoning på på, unga mäns försök att "knacka och bli insläppta hos flickor i bygden

Hitanför, hitom

Hixna, hissna, bli yr och vimmelkantig

Huga, hu (då) Hurvel, örfil

Huskas, rysa (av köld) Hämtare, spann hink

Höna, kvinnligt könsorgan (hos flickor)

Illvoling, rackarunge (i mindre allvarligt sammanhang)

Kas, avskrädeshög, gödselhög, dyngkas

Klampare, bas i ett utlastarelag

Klatter, krångel. Att klattra, vara krånglig och besvärlig

Klumsen, stel i händerna (av köld)

Kläpp, besvärlig barnunge Karibel, rackarunge

Knallhatt, hård herrhatt, kubb Knövlig, skrynklig Korsten skorsten

Kullra, rulla, leka med rullband, göra kullerbytta

Kura, under en paus invänta mörkrets inbrott, kura skymning

Kurka, försök att tröttköra en nykomling i ett arbetslag

Kvamna, känna det som om man vore nära att kvävas

Kvissla, blemma, liten finne

Lappvantar, stora flingor blötsnö

Lura, rulla ihop, linda in

Lägda, äng för höskörd och bete

Magahov, måttlighet i mat och dryck

Mala, stor hop, t.ex. människor och siffror

Nagelkäll, värk i fingertopparna sedan man kommit inomhus från kallt väder

Näbbgädda, påstridig och näsvis jänta

            Odygdig, granntyckt och kräsen, om barn även lekfull och påhittig
Odygdspåse, livaktigt barn, upptågsmakare

Ogavlig, oformlig, ofantlig (ogavligt stor, ogavligt dum o.s.v.) Omagadöme, gå i barndom (om äldre personer) Ovålig, vårdslös

Pecklig, späd och klen, mest om barn (hon är ett peckel t.ex.)

Per i backe, rölleka

Pick, manligt könsorgan (hos pojkar)

Piga, hjälparbetare i såghuset

Puta, tagelstoppad dyna för stabbläggare, på undersidan formad

          ofter axeln, på översidan klädd med tjockt läder och fastspänd med en kraftig läderrem under den fria axeln

Pära, potatis, i plur. pärer

Rabba, med fötterna bromsa en spark eller kälke

Ralla, skvallra, springa med skvaller

Reka, röra eller rucka på något

Remskräddare, den arbetare vid sågverket som ansvarar för och

              reparerar remmar av olika storlekar, som förekommer

Rimpa, avlångt stycke, remsa, t, ex. av väv eller åkerjord

Ripa, en repa, en rispa, även att göra repor och rispor

Seckla, dregla

Serare, en man som vid stabbläggning svara för stabbens uppbyggnad, även särare

Sint, ond, förargad

Sjösprång, oväder med storm och stiganda vattenstånd

Skidbrätta, den upphöjda delen framtill på skidan

Skithusgubbe, den lägsta av alla befattningar vid sågverket, att

              rensa och tömma de många avträdena

Skofta, arbeta på övertid

Skova, beläggning av matrester i pannor och grytor

Skrat, skrämma, sätta krat i någon

Skröplig, dålig, sjuklig

Skrövligt, skrynkligt

Skvätten, lättskrämd'

Snyta, spets (på sko_ eller skida)

Snöga, snöa

Stabbe, stapel i brädgården

Stabbläggare, arbetare som på axeln bär virke från högbanan till

              stabben (även plankbärare)

Stilla, utfodra djur

Strongna, vara nära att kvävas, storkna

Strul, oreda och virrvarr Stula, göra kullerbytta

Syndastraff, ringaktade personer (ditt sakramentskade sydastraff)

Syta, sköta småbarn

Sågställare, förman för såghuset

Sälster, slagträ vid bollspel

Tabrasch, ras, oreda, kaos

Tiss, bröst eller bröstvårta för amning

Tjuka, hårdartad svamp på träd

Tokbruse, upptågsmakare, spelevink

Tremänning, syssling

Tvara, ett vispverktyg, gjort av toppen av en gran eller tall, mest använt vid grötkokning

Tvärsför, vara ogin, sätta sig på tvären

Underfund, komma underfund om något, uppfatta och förstå något

Understå, understå dig inte våga inte, jag vill inte understå mig, jag vill inte nedlåta mig till något

Uppstopt , vatten som trängt upp på isen

Vasseratre, föralldel (egentligen gammal besvärjelse, vid Vår Herres trä d.v.s. vid Kristi Kors)

Vildskifting, djärv och dumdristig person

Vårhacka, sprickor som man kan få på händerna om våren, efter att ha blaskat i kallt vatten

Åtabak, baklänges

 

 

Till sidans huvud

 

Hemsideansvarig: Leif Eriksson epost:  leif.eriksson@alnon.eu
Webansvarig:Bengt Wiklund 070-3275231  epost:
bengt.wiklund@alnon.eu