Min morfars hus.
|
Min morfars hus. |
 |
 |
|
|
|
Vägen slingrar sig från Västland förbi åkrarna, över järnvägsspåret och sedan uppför kyrkbacken ända upp till Sköns kyrka. I kyrkbacken ligger det några röda hus. På vänster sida ligger morfars hus. Där bodde Signe och Axel Westin, min mormor och morfar.
Morfar hade byggt till en liten förstuga och inrett ett rum på vinden, när han övertog huset 1940. Vindsrummet användes endast som sovrum under sommaren. Han isolerade huset och byggde om köket. När allt var klart flyttade mormor och morfar in. Alla fönster var gamla och handblåsta som man gjorde när detta hus byggdes. I maj 1944 drogs vatten och slask in. Anslutnings-avgiften till Sköns Vattenledningsverk var 125 kronor. Här kommer husets och människornas historia från 1875 fram till ca 1960-talet. Den 6 oktober 1875 sålde änkan Märta Catharina Höglund till arbetaren Lars Petter Molin en gårdstomt avstyckad från sitt hemman. I köpekontraktet står att: tomten var Nästa ägare var Eva Eugenia Westin född Mattsson år 1855 i Skön. Hon köpte huset av Lars Petter Molins änka. Lars Petter var Eva Westins bror. Han hade bytt ut sitt efternamn Mattsson mot Molin som vuxen. Eva Westin köpte huset 1902. Hon var änka efter sågaren Axel Vestin född 1852 i Ullånger. Han omkom i en brand den 7 mars 1890 i Skönvik. Citat ur Sundsvalls tidning den 8 mars 1890: I går vid 8-tiden på morgonen uppstod invid Skönvik eld i en envånings arbetarbostad, som beboddes af flere personer. Vid eldens utbrott befanns sig ensam i en lägenhet sågaren Axel Vestin hvilken tjenstgjort som nattvakt och nyss hemkommit på morgonen. Han blev beklagligtvis innebränd sannolikt under sömnen. Elden lär ha uppkommit på det sätt, att Vestin vid hemkomsten uppgjort eld, som han somnat ifrån, innan den fullständigt släcks. Några kolare som bebodde samma lägenhet, hade tidigare på morgonen aflägsnat sig från hemmet, hvarvid all eld var släkt. Vestin efterlämnade hustru och barn. Såväl hustrun som barnen vistades i Sättna, der Vestin var egare till ett torp. I lägenheten intill bodde en fattig enka Engström, som var borta på besök i Fagervik och fick allt sitt förloradt. De flesta torde för öfrigt haft sitt bohag oförsäkradt. En arbetare förlorade 70 kronor i kontanta pengar. Utom boningshuset blef äfven ett uthus lågornas rof.
Det står vidare i tidningen att det var 19 grader kallt och i Fränsta var det 28 grader den dagen. Evas och Axels äldste son Axel Eugen var vid pappans död 9 år och sonen Erik Gustaf Emanuel föddes tre månader efter faderns död. Eva tillhörde Metodisterna och fick en liten lägenhet på Metodistkapellet i Finsta. Hon kunde då försörja sig och barnen dels som vaktmästare där och som sömmerska. Eva flyttade Axel Eugen född 1881 Ester Lovisa född 1883 Eugenia Elvira född 1885 Gerda Albertina född 1887 Erik Gustaf Emanuel född 1890
Där bodde de fram till1938 då de flyttade upp till sin dotter och svärson Margit och Edvard Hellman i Öråker. Eugenia Elvira (Vera) emigrerade när hon var 22 år till U.S.A. Hon reste från Göteborg med ett fartyg, som hette Ariosto den 25 september 1908 med destination Hull i England. Därefter fortsatte det till New York. Vera fick arbete hos en finansman Gilbert i Chicago. I hans hus fick hon en egen lägenhet. Hon arbetade hos olika medlemmar av den familjen fram till sin pension. Flera gånger hälsade hon på sin släkt i Sverige. Faster Vera, som var ogift, bosatte sig efter sin pensionering i Heby där hennes syster Gerda bodde. Familjen Gilbert hade ordnat med en pensionsförsäkring, som hon fick ta med till Sverige när hon flyttade hem igen. Mycket uppskattade var de paket hon skickade till oss. Under krigsåren blev det ett långt uppehåll eftersom de paket hon sände kom tillbaka till henne. Den 27 mars 1915 sålde mor Eva huset till yngste sonen Erik Gustaf Emanuel. Gustaf var som sin bror Axel smed på Ortvikens fabrik. Mor Eva sålde huset för 1000 kronor. Huset heter då enligt lagfart Gustafstorp Maland 1. Gustaf ägde nu huset och bodde där tillsammans med Eva och systern Ester, som skötte hushållet. Ester var också en duktig sömmerska.
Efter några dagar samlades de närmast anhöriga i hemmet, utom Vera som bodde i Chicago. Vi satt i rummet där Eva Westin låg i den öppna kistan. De vuxna sjöng några psalmer och berättade minnen om den döda. Jag som bara var sex år satt tyst och stilla. Efter ett tag gick var och en fram till kistan och
Drygt ett år senare den 20 januari 1939 avled även Ester Westin i lunginflammation 56 år. Hon sköttes under sin sjukdomstid av min mamma och min mormor och bodde då i Öråker hos oss, där hon även dog. Syster Astrid i
GRANNARNA RUNT HUSET SOM JAG MINNS FRÅN 1930 - 1950 I granngården ovanför mormor och morfars hus bodde Gottfrid Forsgren och hans hustru Jenny Charlotta. Deras son Sven hade en taxibil, som han körde skolbarn i till småskolan när Jesper Svedberg fått förhinder. På andra sidan vägen i kyrkbacken fanns ett litet jordbruk, där bodde Johan och Naemi Mattsson. Han född 1871 och hon född 1876. Johan var släkt med Eva Eugenia Westin, som hette Mattsson som ogift. De var inte syskon kanske kusiner. Johan och Naemi hade tre döttrar, Vivi, Vilma och Vasti. Äldsta dottern Vivi född 1901 bodde en trappa upp i huset tillsammans med sin man Folke Backlund och dottern Hjördis. Vilma född 1907 var gift med konstnären Oskar Lundberg. De bodde i en egen gård i Gångviken och fick en flicka, som döptes till Berit. Oskar Lundberg var en mycket uppskattad konstnär, som målade landskap både i akvarell och olja. Vasti den yngsta dottern född 1915 flyttar till Västland sedan hon gift sig med bagaren Tore Gösta Andersson. Ett rödmålat hus stod också vid tomtgränsen till Westins hus. Där bodde familjen Johan Astor Backlund med hustru Amanda Kristina och deras fyra barn. På 30-talet brann huset ned och något nytt byggdes aldrig upp. Baksidan av morfars hus gränsar mot Gustaf Adolf och hans hustru Brita Erika Forsgrens tomt. Gustaf Adolf dog redan 1920 men hans hustru bodde kvar med barnen. Jag minns bara Ture född 1911, som var yngst och Lindor född 1907. Lindor var fotograf och hade en liten butik rakt över gården i ett uthus. Där sålde han filmrullar och kameror och hade ett mörkrum som han framkallade filmer och kopierade fotografier i under sommarhalvåret. På vintern fick han flytta in med sin fotoverk Lindor var hela bygdens fotograf. Han fotograferade vid bröllop, dop, födelsedagar och allt nytt som tilldrog sig i bygden. Han gjorde också en hel del arbeten för SCAs industrier med dokumentationer. I början av 1940-talet vigdes i Sköns kyrka Lindor Forsgren med Karin Öhlander, dotter till Joel Öhlander. Karin bar kyrkans vackra krona. Hon hade en lång och vacker brudslöja, som bars upp av mig, som var brudnäbb/ tärna.
Ingmar och hans fru Ragnhild tog över gården och bodde kvar i föräldrahemmet i Maland med sina två barn i många år. Ingmar efterträdde sin far som kyrkvärd i Sköns kyrka. Han hade en mycket vacker sångröst och var under många år med i Kjell Lönnås kör och fick Varje hus har sin egen historia. Detta är historien om morfars hus i kyrkbacken i Maland och husen runt omkring samt litet om människorna, som levat i husen.
Berättat av Ingrid Hellman-Dahlin 2014-05-31
Hemsideansvarig: Leif Eriksson epost: leif.eriksson@alnon.eu |
Huset är inte stort. Det består av ett rum och kök och en liten hall där man hänger av ytterkläderna. På den mjuka mattan i rummet står ett stort ekbord. Under mattan finns en lucka, som är ingång till matkällaren under rumsgolvet. En stor vedbod och ett utedass ligger i vinkelhuset bakom gården. På baksidan av gården finns också några äppelträd och krusbärsbuskar.
Gerda Albertina gifte sig med Henning Bolander och de flyttade till Heby sedan han fått en tjänst som inspektor på Heby tegelbruk. De fick en son Arne 
tog avsked - strök henne över kinden eller klappade henne på handen. Till slut var det bara jag som inte varit fram. Båda morfars systrar, Ester och Gerda, tyckte att jag också skulle gå fram till gammelfarmor och ta farväl. Aldrig har några steg varit så svåra att gå och med rädsla klappade jag henne på handen.
I oktober 1944 avled morfar Axel 63 år gammal
Ragnar, den äldste, for till Stockholm efter sin studentexamen och träffade sin fru Maj och fick två barn. Han fick arbete på Sveriges Radio och arbetade där hela sitt liv. Reste mycket med Sven Jerring, som var den tidens store reporter vid bland annat OS. Yngste sonen Ivar blev ingenjör och for ner till Skåne där han bildade familj och arbetade på en fabrik, som tillverkade de populära Perstorps-plattorna.