Isak Petter Vidman

En kunnighetens och arbetets man

”Avskrift artikel i Sundsvalls Tidning 19 Dec 1942”

Isak Petter Vidman i Hammal byggde vattensåg, blev snickare, metallgjutare och speleman

Isak Petter Vidman är ett namn som haft god klang inom Sköns kommun under de sista femtio åren, och ett namn som representerat en mer än vanligt omfattande företagsamhet vida ut över bygderna. Vid sidan av sin dagliga gärning som jordbrukare har han sysslat med så vitt skilda hantverk som möbelsnickeri, finmekanik och klockgjuteri, samt är dessutom en mycket god allmogespelman. Men sin största insats för sin hemby gjorde han 1890-1891, när han så gott som ensam byggde upp en vattensåg vid en bäck, som genomflöt hans ägor, och den sågen har i 50 år stått som ett monument över sin mångkunnige mästare. Men nu har den tjänat ut, är såld och ska rivas, och med den försvinner också Sköns sista minne från vattensågarnas tidevarv.

Isak Petter Vidman föddes i Vii på Alnön den 16 december 1859. Fadern var jordbrukare. Redan tidigt visade han anlag för snickeri och när han kommit över skolgången satte han igång på allvar, och blev inom kort en skicklig snickare. I hans hem finnas ännu vackra arbeten från den tiden, fanerade möbler med sirliga inläggningar i diverse träslag, vilka genom de gångna 65 åren behållit sin fina lyster och ännu se ut som nästan nya. Men så var han också eftersökt, och hans tillverkning stod högt i kurs på båda sidor om alnösundet.

1877 flyttade hans föräldrar från Alnö till Korsta i Skön, där fadern skaffat sig jord, och där Isak Petter fortsatte med sitt snickeri ännu i 11 år.

Men så kom det minnesrika året 1888, och det blev också vändpunkten i Vidmans liv, ty nu gifte han sig och flyttade till svärfarshemmet i Hammal, vilket han inom kort övertog. Och nu började hans mekaniska anlag ta form.

Det första han fäste sig vid var att så mycket dyrbart virke gick till spillo vid vedavverkning, riktigt sågtimmer som kunde användas på bättre sätt. Efter en del funderingar kom han så underfund med att han skulle bygga en vattensåg. Och eftersom tanke och handling hos den mannen voro förenade till ett dröjde det inte länge förrän han var i full fart med sin nya uppgift.

1890 började han sitt arbete och 1891 var det slutfört, och den nya sågen stod färdig för användning.. Hans egentliga arbetstid var endast fritiden, ty jordbruket måste skötas i första hand, och svårigheterna voro många. Vattnet i den lilla bäcken skulle dämmas upp och en tub skulle anläggas, virket till såghuset skulle bilas för hand jämte tusen andra saker. Modellerna till de delar, som skulle gjutas i järn förfärdigade han själv, och de modellerna finnas ännu kvar. Men själva gjutningen utfördes av Sunds mek. verkstad. Metall-lager och dyl. förfärdigade han själv, liksom allt erforderligt smide.

När sågen stod färdig, var dess främsta uppgift att tillgodose den egna gården med husbehovssågning av bräder och plank, men länge dröjde det inte, förrän den Vidmanska sågen togs i anspråk även för de andra byamännen, och först nu fick man upp ögonen för den praktiska nytta, som detta enkla sågverk skaffade byn. Ända till 50 stockar per dag sågades till bjälkar, plank och tunnbräder, och dessutom kunde även takspån framställas. Och sågen skötte sin uppgift ända fram till 1937, då driften nedlades på grund av att Vidman ansåg sig för gammal att sköta densamma. För ett par år sedan såldes den för rivning, och inom en snar framtid torde Sköns sista vattensåg vara ett minne blott.

Under sitt växlingsrika liv har Vidman även sysslat med metallgjutning, något som han funnit mycket intressant. Bland sina deglar och retortrar har han listat ut många av metallurgins hemligheter, åstadkommit välljudande malmklockor och vackra fotografiramar i fornnordiska drakmönster m.m. Till omväxling har han även utfört järnarbeten på en sinnrik svarv, vilken han till största delen själv utfört, och på vilken framställt delar till så vitt skilda saker som slåttermaskiner och klockor.

Vid sidan av allt detta har han även innehaft en hel del förtroendeuppdrag för kommunen, sålunda var han t. ex. i taxeringsnämnden i 11 år, samt biträtt vid kronans hästmönstringar ett par decennier, och var under många år en eftersökt auktionist och boutredningsman. Nu har han överlåtit sitt hemman och sitter själv på undantag, men trots de 83 åren tillbringar han ännu en del tid på sin kära verkstad, utförande en eller annan liten detalj till någon klocka eller dyl. eller spelande en sprittande polska på sin  fiol.

Den gamle sågbyggaren är ännu ung i själ och sinne, och lever om sitt liv på nytt när han berättar brottsstycken från svunna dagar.