Berättelse 03

Min barndom i Sundsbruk

Minnen av Iva Hellman.


 


Vi barn som växte upp på Sundsbruk i början på 1940-50-talet var ganska många.


På den tiden hade vi ganska roligt, alla barn lekte ofta tillsammans. Lekar och rackartyg hittade vi själva på. När våren kom spelade vi kula och hoppade hage.


På sommaren hoppade vi hopprep och bollade. Att bolla med tre bollar eller fyra bollar samtidigt blev en sport och vi försökte överträffa varandra.


Kurragömma var också en populär lek och där kunde man fuska lite med att inte räkna så långt som var bestämt och hade man då tur så kunde man hinna se vart de andra gömde sig och då var det bara att dunka dem. Hade han eller hon otur så att någon kom på att de fuskade så fick denna räkna om.


Brännboll var ett populärt spel när vi blev lite äldre. Vi flickor lekte också med dockor och pojkarna med sina bilar.


Det byggdes också flottar av stockar som drev omkring i sundet och själv fick jag åka med min storasyster och kusin på en sådan flotte. Troligen var det inte så kul att ha med sin lillasyster så dom knuffade mig i vattnet och när jag kom upp var min baddräkt grön och slemmig av alger från havsbotten.


För att inte säga min lillebror och hans två kompisar som alla kallade sig för Kalle när dom lekte i sanden med sina bilar.


Det kunde låta så här: hej Kalle, ja, Kalle gör det Kalle, kör du Kalle osv.


När grabbarna blev lite äldre kom de på att dom kunde släppa upp timmerbuntarna och sedan jumpade dom på stockarna, det såg dom som en sport som var mycket farlig.


Att spela hartsfiol var också roligt och spännande för då kunde vi bli jagade av de vuxna.


 


De flesta familjer var ägare till en båt och det gjorde att vi ofta fick åka till Granön och bada.


När det var semester tältade vi på någon av öarna och det var roligt.


När hösten kom pallade vi äpplen hos Fribergs som hade hus på väg ner mot Härnösandsbyggningen och då blev vi jagade. När inte det hjälpte då bjöd Friberg in oss och vi fick plocka så mycket vi ville ha och då var nöjet förstört.


Senare på hösten när gubbarna tog in veden för vintern var vi med och då fann vi råttbon under vedtravarna.


Jag och min kompis tog dessa råttbon på en spade och gick ner till stenmuren som gick ner i vattnet vid Sjöbyggningen där vi bodde. Sedan satt vi och tittade på när de små råttorna simmade tills dom inte orkade längre utan dom sjönk.


Det var mycket grymt av oss. Vi hade inte bättre förstånd.


 


På vintern åkte vi skridskor i viken utanför Sjöbyggningen där vi bodde och då lekte vi kull.


Från Härnösandsbyggningen och ner mot Gullskrinet gick det en brant backe som vi kallade för Färjbacken och där åkte vi på en stor skiva som var blank på ena sidan. Alla ungar på samma skiva och det gick hejsan.


Kälke och spark åkte vi också i samma backe.