Berättelse 09

Några minnen från livet på Sundsbruk



Några minnen från livet på Sundsbruk.


Berättelse från 2005-01-08 av Bertil Olsson, medlem i Sköns Norra Intresseförening,



Längst bortom den mekaniska verkstaden och gjuteriet fanns det fem hus.


De kallades Härnösandsbynningen, Bergbynningen, Sjöbynningen, Hellströmsbynningen och Lugnet.

Två vägar ledde till husen.


Den ena mellan verkstaden och spårvägen. Spårvägen byggdes 1925 och ändrades på 40-talet så att den fick en rakare sträckning och i samband med detta revs Hellströmsbynningen.




 


Den andra vägen kom från Finsta över järnvägen där första tåget mellan Sundsvall och Härnösand gick den 17 december 1925.


Vägarna var i dåligt skicka, under vintertid plogades de med en träplog som drogs av 4 hästar. Sommartid hände det att någon bil kom men det var inte ofta som vi hade nöjet att se en bil på den tiden.



Den första i min släkt som kom till Bruket var min farfars far han kom 1875, det är nu 4 generationer som bott på Sundsbruk, idag finns bara en släkting kvar där.


Ett av mina starkaste minnen från mina barnaår är när ett flyglarm gick. Alla skulle springa ner i skyddsrummet/matkällaren som konstigt nog hade trätak.


Roland Näslund var den ansvarige och han hann stänga dörren innan jag och en kamrat hann fram. Det var både spännande och hemska minuter för småpojkar att stå utanför de få minuterna innan larmet gick över.


Roland hade en hund som han hade med sig när han jagade, han hade också en lätt motorcykel.


Den första som skaffade sig bil var Sven Jansson, han hade också en segelbåt som han på vintern gjorde om till isjakt.


Vi barn fick oss ofta en härlig åktur och det gick mycket fort.


På sommaren roade vi barn oss med att bygga flottar och bada vid "flatsten" som låg mellan Sundsbruk och Gångviken.


Denna stora sten som gick ut i vattnet finns kvar än idag. När det var dags för fotboll drog vi iväg till Flodbergsudden.


Vintertid skrapades snön bort på en bit av Alnösundet så att vi kunde åka skridskor och spela bandy.


När vi skulle åka kälke drog vi iväg till Färjbacken, en brant backe som slutade vid gubben ”Zätas” båtplats.


Med ”Zäta” kunde man mot betalning åka roddbåt mellan Alnö och Sundsbruk. När man ville åka hissade man en flagga på Sundsidan och då kom gubben ”Zäta” över och hämtade. Det hände att barnen gjorde små bus-streck och hissade flaggen utan att någon ville åka.



Den dagliga mjölken köptes av Agda Hammarström som hade sin butik, Mjölkringen, i samma hus som slipen. På 50-talet övertogs försäljningen av Konsum.


Sommartid fanns det två strömmingsförsäljare som hade en liten lastbil. Husmödrarna flockades omkring den när de kom.


Vissa familjer fiskade själva innan vattnet blev förorenat av Östrandsfabriken


Om man ville ha kött fick man ta sig till Gångviken eller till Birsta för där fanns det slaktare.


En del familjer hade egna potatisland norr om skolan andra fick köpa av t.ex. Trädgårdsmästare Gunnar Holmberg från Maland som åkte omkring och sålde potatis och grönsaker.


Korta varor, sybehör, skoremmar, underkläder o.likn. tillhandahölls av Öberg från Gångviken som kom med en väska på ryggen.


Den enda bilägaren på Bruket, före kriget, var Edvin Andersson han hade en stor amerikanare. Bilen var uppallad då däcken beslagtogs under kriget.


Några på Sundsbruk hade båt och även om det fanns motor så var det bara att ro för det saknades bränsle. De utflykter som var populärast var till Gistaholmarna där fanns det sandstränder.


En vanlig sysselsättning för männen var att ro ut till sågen och fiska. Där fanns de stora ångbåtarna och man kan spekulera i om det var fisken eller en ev. flaska till lämpligt pris som lockade.




Det fanns en flytbrygga där husmödrarna sköljde sina kläder efter att de tvättat dem i den närliggande tvättstugan.


När det var dags för rengöring så fick vi gå till sågen och bada och där huserade Svea Eriksson. Senare när den nya plåtverkstaden byggdes gjorde man fina tvättutrymmen för de anställda och deras familjer.


I slutet av 40-talet startades en stor renovering av bostäderna. Vatten och avlopp drogs in i husen och en ny vedbod byggdes vid Härnösandsbynningen.


Man anlade gräsmattor och det planterades fruktträd i området, jag tror att det var byggmästare Nymans förtjänst. Det blomstrade upp för familjerna på Sundsbruk för nu byggdes det små egnahem i Finsta på en plats där det tidigare hade varit en festplats. Nu fick platsen ett nytt namn, det kallades för Skuldåkra.


Området t. h. om skolan bebyggdes i huvudsak av arbetare

på Sundsbruk och fick namnet Skuldåkra.                       


 


1953 byggdes de första hyreshusen i Finsta och många av bruksbona flyttade dit. De gamla husen revs bort på 70- och 80-talet då de var ca 100 år gamla. Idag finns bara några rester av grunderna kvar och det mesta är igenväxt men det finns en karta med förteckning över de personer som bodde i husen under 40- och 50-talet.









Till sidans huvud

1. Härnösandsbyggningen, 2 Bergbyggningen, 3 Sjöbyggningen, 4 Hellströms byggning, 5 Lugnet.

Spårvägen från Sund ner genom Sundsbruk och vidaretill Skönvik.

I bakgrunden sysns Härnösandsbyggningen ocg Bergbyggningen.   

Flodbergsudden försommaren 1936

Konsum på Sund

SCA;s Östrandsfabrik

Sunds sågverk 1933

Området t. h. om skolan byggdes i huvudsak av arbetare på Sundsbruk och fick namnet "Skuldåkra"

Nuvarande Finsta med Metsos lokaler vid Alnösundet.