En släktgårds historia. Avsnitt 1 

Detta är en avskrift av en handskriven utredning 1969 av E. P. Sjölund, Johannedal som överlämnats till Sköns Norra Intresseförening i mars 2011 av vår medlem i föreningen Lars Erik Larsson i Hammal .

På 1540-talet fanns i Hammal endast 2 bönder. 50 år senare har antalet stigit till 4.

På den tiden hade ju större delen av befolkningen sin utkomst av jordbruk och som följd därav blev det ofta så att bondens söner och/eller mågen delade föräldrahemmet. Arealen blev ju därigenom mindre men genom nyodling och bättre brukningsmetoder blev hemmanen ändå fullt bärkraftiga.

På 1800-talet tillkom genom delning av nr 1 det 8:e hemmanet i hammal.

På 1940-talet blev det en ny jordbrukspolitik. Den gick ut på att genom sammanslagning av de mindre jordbruken skapa större och bärkraftigare enheter som bättre lämpade sig för den tilltagande maskinella jordbruksdriften.

För detta ändamål har Lantbruksnämnden inköpt tvenne hemman i Hammal. Nr 4 köptes i början av 1950-talet.

Inägojorden till hemmanet har därefter delats och lagts samman med tvenne omgränsande hemman.

Hemmanets bostadsbyggnader med avstyckad tomt ha försålts särskilt.

Därmed har hemmanet nr 4 upphört som självständig fastighet.

I anledning därav kan det vara av intresse att göra en återblick på hemmanets historia under gångna år.

Det är för övrigt en gammal släktgård där 11 generationer av samma släkt under 350 år tagit sin bärgning ur jorden.

Den förste som lämnat några spår efter sig på detta hemman levde för mycket länge sen.

Vi vet inte vad han hette men ett fynd på hemmanets utjord, Bjäsinge, berättar att han var en stenåldersman, kanske mera jägare och fiskare än jordbrukare.

Han skulle nu tillverka en yxa. Järnet kände han icke till, men han hade hittat en för ändamålet lämplig sten och skulle så till med det viktigaste: att borra skafthålet.

Med dåtidens primitiva hjälpmedel var detta ett drygt arbete.

Det gick bra från början, men när han hade c:a 2/3 av hålet färdigt sprack yxämnet tvärs av.

Man kan förstå den besvikelse han kände när han slängde från sig den nu värdelösa stenklumpen som blev liggande där till 1944 då gårdens dräng påträffade den halvfärdiga yxan under vårbruket.

Den förste till namnet kände innehavaren av hemmanet hette Jon Staffanson. Hans hustru hette Märit.

Han omnämns på detta hemman 1600-1606 och torde ha avlidit sistnämnda år varefter änkan står för hemmanet fram till 1632.

Anders Jonsson, troligen son till föregående har hemmanet till 1659.

Anders Olofsson, född ca.1635 omnämns på hemmanet 1667, 1673, 1687.

Sistnämnda år skattar hemmanet för 24 mål. Han är måg i gården.

Hustrun hetta Karin Andersdotter. De hade dottern Karin som blev gift med en Olof i Hässjö.

I det äktenskapet föddes sonen Olof. Efter några år blir Karin änka varefter hon återflyttar till farshemmet i Hammal jämte sin lilla son.

Senast 1690 gifter Karin om sig med: Jon Olsson varpå de tar över hennes fars hemman.

I detta äktenskap föddes sönerna Nils och Anders Jonsson.

Jon Olsson och hans svärfar var på hösttinget 1691 instämda som vittnen till ett uppträde tidigare på sommaren då grannen Lars Andersson blev kallad tjuvdjävul m.m. av sin granne Nils Hansson.

Till nästa avsnitt

Till sidans huvud